Folkminnen

Uppteckning nummer NM-SEU8105_1



Titel: Sagan om Starkotter.

Upptecknare: Peter Åberg
Meddelare: Daniel Åslund 

Socken/stad: Tuna 

Starkotter, som kallas Röder Pitt och Ala Dräng var en manhaftig jätte. Han var en väldig stridskämpe, satt till bords med sin konung och var den förnämsta kämpen i Nordisk här. Men då han föll i onåd hos kungen för en prinsessas skull, vandrade han upp till Norrlands skogar och utförde bland de där boende mången dråplig kämpadat så att han fruktad vardt av alla dem som i Nordanlanden bodde. Han hade en kamrat i Borgsjö vid namn Bal i Balbo. Dessa två voro goda vänner och fosterbröder. En morgon uppsteg Starkotter på Klevberget i Tuna och tilltalade Bal i Balbo sålunda: "Bal i Balbo! är du vaken?" På nio mils avstånd hörde Bal i Balbo detta tilltal och svarade: "Röder Pitt! Solen och jag vakna alltid på samma gång. Hur är det dig?" "Bal i Balbo! Som du vet, äter man här endast lax. Lax till frukost, lax till middag, lax till kväll. Kom därför upp till Borgsjö med en köttbit." "Ske dig som du vill!" svarade Bal i Balbo och var om ett par timmar nere i Tuna med en älg under vardera armen. Nästa morgon stod Bal i Balbo på ett berg i Borgsjö och talade till Starkotter sålunda: "Röder Pitt! är du vaken?" "Bal i Balbo!" svarade Starkotter. "Solen och jag vakna alltid på samma gång, hur är det dig?" "Röder Pitt! Som du vet äter man här endast kött. Kom därför upp med en fiskpinne!" "Ske dig som du vill!" svarade Starkotter och var om ett par timmar hos sin vän med en tunna lax under vardera armen. På detta sätt underhöll jättarna varandra med färskt från skog och sjö och utbredde dessemellan fasa och förödelse var i sin hembygd. Men en afton då de återvände från ett strövtåg till havet i Röder by ihjälslogs Starkotter av tordön, och blev så ett stenkummel lagt över honom som var 40 fot långt och utmärkt med fem stenar, betecknande jättens fötter, axelben och huvud. Om detta stenkummel, allmänt kallad Starkotters grav, säger sagan: att de grävningar efter jordagods och skatter som tid efter annan därstädes företagits, varit för dem, som dessa grävningar försökt åtföljda av sjukdomar och olyckor. Bland andra, blev en Olov Pädersson som där ville taga sig en gravhälla: när han kom hällan att röras, förlorat, miste merendels sitt förstånd och tvingades sedan till döds.

Nordiska museet. Frågelista.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: EU8105


Denna uppteckning tillhör kategorierna:
Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


GÅRDSPLAN

FRITIDSHUS HAVSVIK



Spegel

Målning

Skolplansch